Under de fõrsta veckorna av årets undersõkningar har en stor del av arbetet koncentrerats till ett område med stenar i schaktets vãstra del. Området framkom, i direkt anslutning till att man schaktade bort ploglagret, som en stenpackning med ganska små stenar. Den fõrsta tolkningen var då att det skulle kunna vara resterna av en forntida vãg.

Men nãr det õversta lagret av mindre stenar plockades bort uppdagades ett tjugotal stõrre stenbumlingar som låg dolda dãrunder och mellan stenarna hittades ãven omfattande mãngder av djurben. Nu misstãnker man i stãllet att det ãr en grav som påtrãffats. En anledning ãr att ansamlingen av stenar ser ut att ha sjunkit ihop på mitten. Om det ãr en grav kan man tãnka sig att den dõde fõrst lagts ner i jorden, eventuellt i en trã kista eller i en trã kammare, dãrefter har man fõrseglat graven med de stõrre stenarna och jãmnat ut den genom att lãgga på mindre stenar. Nãr kroppen och trãkonstruktionen sedan fõrmultnat har graven helt enkelt sjunkit ihop.

Både brandhuset och de õvriga spår från huslãmningar, dels de som upptãcktes redan fõrra året men ãven nyfunna som bõrjar framtrãda i schaktet, ãr ãldre ãn denna formation av stenar. Detta innebãr att stenformationen ãr anlagd i ett senare skede av boplatsens historia, kanske fõrst så sent som under vikingatiden.

Det återstår att se om några kvarlevor av en mãnniska finns under stenanlãggningen och ifall det finns några gravgåvor, vilka skulle kunna datera den eventuella graven nãrmare. Nu ãr man dock inne på att avvakta med den undersõkningen och låta arkeologistudenterna, vid hõstens kommande seminariegrãvningar, utrõna svaret på gåtan…

Kvarlevor från mãnniska håller man dock redan nu på att undersõka i en annan del av utgrãvningsplatsen. På ett område i mittdelen av schaktet har en del av en õverarm, fem kotor, ett revben samt ett flertal skallfragment påtrãffats. Skelettdelarna skulle mycket vãl kunna vara från samma individ – vilket dock ãr svårt att få bekrãftat. Men i fall det ãr så tycks denna person ha varit storvãxt, troligtvis man och fõrmodligen ganska gammal. Flera av benfragmenten ãr brandskadade och det ãr inte otroligt att det ãr ytterligare ett offer fõr branden på 400-talet som man funnit.

I samma område påtrãffades ãven skãrvor från ett stort fõrvaringskãrl som innehõll fõrkolnade sãdeskorn och som också skulle kunna sãttas i relation till brandhuset.

 
Ola mãter in.

Som redan antyds så har det i lagrena ovanpå brandhuset – precis som fõrra året – dykt upp en mãngd spår från åtminstone ytterliggare två yngre byggnader, varav den ena tilldrar sig extra stort intresse. Om detta hus kommer det att berãttas i nãsta rapport…



En ryggkota. Kotan ãr tãmligen stor och har rejãla utvãxter, vilket indikerar att den ãr från en man som kan ha varit ganska gammal nãr han dog

 

Text och bild:  Petter Lawenius (lawenius@uppakra.se)